Tror du att ditt liv är förutbestämt

by Peter Ingman — 13/07/2018

att det är meningen att ...

Om du tror att det finns ett syfte, att något guidar dig i livet eller att det finns händelser som du inte skulle kunna undvika även om du ville, hur påverkar det då ditt välbefinnande eller din förmåga att leva? Har någon som är religiös lättare att ta motgångar och sorg?

Ralph Lewis, läkare (MD), försöker ta reda på vilken livsinställning som påverkar oss och hur:

I have found it difficult to predict whether religiously or spiritually inclined patients will be consoled or embittered by their faith in a purpose-driven universe when they experience tragedy and suffering.

 

Eller är du i gruppen som ser världen helt fri från syfte eller att allt som sker är slumpmässigt. I den här gruppen hittar vi många agnostiker och ateister. Det skulle kunna betyda att du är mer flexibel och har utrymme att inte övertolka symbolik och det som direkt påverkar oss i det dagliga livet. Ralph som är läkare och kommer att skriva om detta i en serie artiklar i Psychology Today att all vetenskap pekar på att livet enbart har uppstått genom en serie slumpmässiga aktiviteter. I populära serien Westworld (HBO) så säger “skaparen” (spelad av Anthony Hopkins) av nästan-mänskliga AI robotarna (androider/humanoider) att evolutionen består av summan av alla fel som gjorts.

Ralph Lewis utgångspunkt i sin artikel är att vi som människor troligen kan lära oss att leva i ett samhälle som saknar “syfte” utan att gå under av ett demoraliserande och nihilistiskt samhälle. Det betyder i en förlängning att vi inte skulle behöva ersätta traditionell religion som allt fler funderar på, åtminstone i “developed countries”. Ligger inte skälet till den snabba spirituella nyfikenheten i att vi försöker ersätta statsreligioner som inte längre känns trovärdiga och anpassade det moderna samhället? En del av oss måste tro på något eftersom livet annars verkar sakna mening, eller?

Varför är vi så sugna på att försöka läsa in mening i allt. Om vi ser på oss själva enbart som en biologisk varelse. Alla våra reaktioner verkar peka på en “bov”, nämligen vår dopamin produktion.

A person with over-activity of their dopamine transmission may think that too many things are salient, mistaking irrelevant stimuli as personally relevant. For example, a psychotic individual might see the same model of car drive past twice in a few minutes and construe this as evidence of surveillance. 

 

Våra hjärnor är programmerade för att försöka skapa mening och upptäcka samt tolka inkommande signaler. Kan det vara så att våra “belief systems” gör oss mer eller mindre tränade för stora förändringar. Det fungerar som ett överlevnadsssystem så att vi anpassar oss till den gällande situationen på bästa sätt. Före en kris så att vi är beredda och efter en kris, så att vi kan gå vidare så bra som möjligt. Sorg är för många ett sätt att hela och gå vidare. Rent biologiskt skulle det vara förödande för vår art om vi lägger oss ner och vill dö så fort vi får en motgång eller drabbas av något hemskt.

 

Läs mer av experten på Psychologo Today:

 

Dela gärna dina funderingar med oss och andra i ditt nätverk